Allmän information om malmletning och fältarbete
Syftet med malmletning är att identifiera metallansamlingar i berggrunden som är så pass stora att det är ekonomiskt lönsamt att utvinna dem. Även om gruvdrift är malmletningens huvudsakliga mål är aktiviteten också i hög grad en forskningsverksamhet, där varje aktör har rapporteringsskyldighet.
Moderna, koldioxidneutrala och ansvarsfulla samhällen behöver i allt högre grad metaller, och gruvdriften spelar en central roll i detta. På grund av globala spänningar och etiska skäl arbetar EU i allt högre grad för att bli självförsörjande på råvaror, och för att identifiera och hantera de värdekedjor som ingår i råvaruförsörjningen.
Malmletning och gruvdrift är också en del av Finlands mineralstrategi. Staten samlar kontinuerligt in forskningsdata och resultat i form av både års- och slutrapporter som bidrar till Finlands ”vetenskapliga berggrundsbibliotek”. Historiska berggrundsprover finns huvudsakligen i de arkiv som Geologiska forskningscentralen (GTK) upprätthåller i Loppi.
Malmletning omfattar geologiska, geofysiska och geokemiska metoder. I Finland regleras Malmletning av gruvlagen och statsrådets förordning om gruvdrift.
De vanligaste metoderna för malmletning
MANUELLT PROSPEKTERINGSARBETE
Geologisk kartering och provtagning
Geofysiska mätningar
MASKINELL MALMLETNING
Provtagning av bottenmorän
Djupborrning
Undersökningsdiken
Geologisk kartering och provtagning
Geologisk kartering innebär att man mäter och registrerar geologiska observationer samt att man, med hjälp av handhållna verktyg, tar en smärre mängd prover på jord, stenblock eller berggrund.
Arbetet utförs vanligtvis till fots ute på fältet. Stenblock och berggrund kan blottläggas genom att man flyttar den överliggande måren åt sidan, eller genom att man gräver i jorden med en hacka eller spade. Eventuella spår efter prospekteringssarbetet städas bort efter provtagningen.
Geofysiska mätningar
Geofysiska metoder används för att mäta berggrundens olika egenskaper. Mätningarna ger information om de geofysiska egenskaperna hos berggrunden i en region, exempelvis berggrundens magnetism, elektriska ledningsförmåga, densitet eller strålning.
Mätningar kan göras från luften med drönare, flygplan eller helikopter. Markbaserade geofysiska mätningar utförs till fots, med skidor eller snöskoter. Vid vissa mätningar används kablar eller annan utrustning som tillfälligt placeras ut i terrängen och som tas bort efter att mätningarna är avslutade.
Provtagning av bottenmorän
Provtagning av bottenmorän utförs för att samla in prover från det lägsta moränlagret, nära berggrundens yta. Provtagningen utförs genom slagborrning med en rörborr som har en diameter på ca 5 cm. Ett prov består av ca 500 gram morän. När provtagningsröret tas upp ur marken, fylls provtagningshålet igen på grund av trycket från den omgivande jorden. Borrmaskinen är utrustad med breda drivband av gummi eller hjul, vilket möjliggör rörelse i terrängen utan att lämna permanenta spår.
Djupborrning
Med djupborrning (diamantborrning) får man ett kontinuerligt och enhetligt prov från berggrunden. Borrningen utförs med en borrningsenhet där borröret lyfter upp borrkärnorna (stenprov) med ungefär tre meters mellanrum. Proverna transporteras till arbetsområdet för att undersökas av geologer. Därefter sänds utvalda prover till laboratoriet för analys.
Borrningen utförs med en cirka 3 meter bred, banddriven borrmaskin, och i terrängen rör man sig med fyrhjuling eller snöskoter. Befintliga vägar används så långt som möjligt, men det kan vara nödvändigt att fälla träd längs vägen eller vid borrplatsen. Vattnet som behövs för borrningen tas ofta från närliggande vattendrag, från ett annat borrhål eller transporteras separat till platsen. Verksamheten kräver ofta även annan utrustning och andra maskiner.
Efter borrningen lämnas ett metallrör på borrplatsen som sticker upp ca 10-20 cm från markytan. Röret förses med ett lock på ovansidan och platsen markeras tydligt med en träpåle som placeras bredvid röret.
Undersökningsdiken
Undersökningsdiken görs med en grävmaskin för att blotta berggrunden. Utgrävningarnas djup beror på jordtäckets tjocklek. Jordmassorna skopas ihop bredvid diket i väntan på återfyllning. När berggrunden har blottats utförs geologisk kartering och provtagning med hjälp av diverse verktyg, såsom såg eller hammare. Efter provtagningen fylls diket igen med det ursprungliga jordmaterialet och området återställs.
Avtal om malmletning
Vi rekommenderar en tydlig och öppen kommunikation om malmletning och dess olika faser och effekter. Dialog med markägare är nyckeln till framgångsrik malmletning.
Meddelanden
En skriftlig arbetsplan, beskrivning av fältarbete (informationsmöten).
Diskussion
Kontakt, markägarens önskemål, hänsyn till andra näringar, undersökningarnas tidpunkt.
Fältinspektion
Planering av färdvägar, minimering av skador, träd, säkerhet, vattenuttag.
Avtal
Vägbruk, parkeringsplats, snöröjning, metod för bedömning av skadestånd, återställningsplan, upphandling av tjänster.
Fältarbeten
Malmletningsundersökningar i tillståndsområdet, information om hur arbetet fortskrider.
Städning och restaurering
Städning, restaureringsåtgärder, säkerhetsfrågor, uppföljning.
Skadestånd
Bedömning av skador, ersättningsförslag, betalning av ersättningar.
För mer information:
Malminetsintäopas (Kaivosteollisuus ry) (på finska)
Guidebook for Exploration (Finnish Mining Association) (på engelska)
Ta kontakt!
Har du frågor eller vill du ha mer information om malmletning? Vi hjälper dig gärna både via e-post och telefon. Du hittar våra kontaktuppgifter nedan.
